Beskrivning

Underbart god juice, glass, marmelad och sirap – rosenkvittens nyttiga frukter kan användas till mycket.

Rosenkvitten blommar överdådigt i maj–juni. Grenarna får mängder med små klungor av knoppar som slår ut successivt under försommaren. Rosenkvitten pollineras av humlor och bin som lockas till de nektarrika blommorna. Rosenkvitten är, liksom äpple, för det mesta självsteril. För att säkerställa god fruktsättning måste därför minst två kompatibla sorter planteras (det räcker att det finns andra rosenkvittensorter i närheten som blommar samtidigt).

Populär som bonsai
I Japan är rosenkvitten än i dag en uppskattad prydnadsväxt och används till exempel som bonsai men odlas inte i någon större utsträckning som fruktbuske. Rosenkvitten lämpar sig särskilt väl som bonsai eftersom plantorna är mycket långlivade, tolererar kraftig beskärning både av skott och rötter, och sätter rikligt med blommor.

Rik på C-vitamin och fibrer
Alla rosenkvittenarter har ätliga frukter med hög syrahalt, hög halt kostfiber och tydlig säregen doft och smak. Fruktköttet brunfärgas inte, vilket är en annan intressant egenskap. De är också rika på C-vitamin och hälsobefrämjande fenoler.

Förökning med rotbitar enklast
Allra enklast är dock att föröka rosenkvitten med rotbitar. Klipp av 5 till 10 mm grova rötter i minst 5 cm långa bitar, stick ner dessa lodrätt i såjord, vattna, trä en plastpåse över och placera krukan ljust så kommer snart varje rotbit att producera en mängd skott som enkelt kan rivas av och i sin tur stickas i såjord och rotas. Hur enkelt som helst!

Trivs i djup väldränerad jord
Rosenkvitten har ett utbrett och mycket djupt rotsystem, så det är bra att djupluckra jorden innan plantering. Rosenkvitten är lättodlad och klarar de flesta jordar så länge de inte är kalkrika. Buskarna utvecklas bäst i väldränerad jord med mull och lera och med riklig tillgång till organiskt material i jordens ytskikt.

Undvik kalkrik jord
Jordens pH bör ligga mellan 5 och 6 eftersom rosen­kvitten annars lätt drabbas av kloros (växten får svårt att bilda klorofyll och bladen bleknar).

Sjukdomar och skadedjur
Rosenkvitten är mycket frisk i jämförelse med andra kärnfrukter och lämpar sig därför väl för ekologisk odling. Bland sjuk­domar och skadedjur är det främst svampsjukdomar som dominerar.
Värst är gråmögel, Botrytis cinerea, som vi har funnit på blommor och skott samt på frukter i alla stadier, även på kyllagrad frukt. Samtliga frukter bör plockas bort vid skörd annars riskerar kvarsittande frukter att bli en näringskälla för gråmögel som sedan växer in i grenar och ger upphov till grendöd. Vid kraftiga gråmögelangrepp kan hela busken i värsta fall dö.

Röda fläckar kan vara svamp
Rosenkvittenfrukter kan också få symtom i form av små röda fläckar som så småningom kan utvecklas till brunfärgade rötor, särskilt vid lagring. Eftersom flera olika svampar, däribland Phlyctema vagabunda, har hittats i fläckarna är den röda färgen snarare en generell reaktion än ett specifikt symtom för en viss svamp. Skillnader i angrepp av fruktfläckar är också genetisk betingad även om angreppen kraftigt minskar vid odling med marktäckning.
Päronpest, som orsakas av bakterien Erwinia amylovora, kan också angripa rosenkvitten i områden där sjukdomen förekommer. Detta är än så länge inget allvarligt problem i Sverige.
Vid längre tids lagring i kyllager är angrepp av penselmögel, Penicillium expansum vanlig. För att undvika mögeltoxiner ska angripna frukter alltid kasseras.

 

 

Rosenkvitten – frukt med lovande framtid